Sonens diabetes har jag fått skaplig rutin på, exet kommer troligtvis få hjälp av socialjänsten med en lägenhet (vi kan inte bo under samma tak längre) och den förbaskade V70'n har inte rasat än!
V70'n får dessutom gå rätt hårt nu, då jag är handledare för privat övningskörning.
Och gissa vilken jobbarkollega som visst höll på att ta körkort?
Så nu tillbringar vi ganska mycket tid i bilen, åker och handlar tillsammans eller bara tar en fika.Ikväll när vi jobbade ihop som vanligt så tittade hon mig i ögonen, log och sa en mening på sitt tidigare hemlands språk... Jag fattade naturligtvis inte ett ord! Hon bara skrattade när jag bad henne ta det där igen på svenska, men det lät som något snällt iallafall så jag tror väl på det.
Vi får se vad det blir av det här, men verkligen jättekul att vi kommit varandra så nära och kanske t.o.m känner likadant.. Vem vet...
Om inte annat så har jag alltid full tank i bilen nu och det är inte fy skam... Hehe..
