Dåså! Då ska jag uppdatera här med vad som har hänt sedan senaste uppdateringen. En hel del har hänt, men sedan ett par månader tillbaka står bilen undanställd tills vidare. Jag har börjat plugga och har inte tillgång till garage längre, så bilen kommer få stå undanställd ett tag framöver. Förhoppningsvis bara fram till våren, men det kan bli längre än så.
Det närmade sig deadline (flytt) och då var bilen tvungen att gå köra för att få ut den ur garaget och upp på en biltrailer. Efter några intensiva dagar i garaget var allt ihopmonterat och jag kunde börja flyttpacka. Det var också dags för en första ordentlig provtur och det skulle bli oerhört spännande se om allt funkade som det ska.
Det fungerade! Bilen gick bättre än förväntat. Lite knorr och konstiga ljud här och var var det. Långt i från perfekt, men den rullade! Jag körde runt en liten stund och provade att ladda på lite. Det märktes att det sitter en turbo i. Den laddade rätt fint. Härligt ketchupeffekt också, men bilen kändes tung i motorn. Inte lika lätt och rapp som min orginal B230F (om man nu kan kalla en sådan för lätt och rapp). Det kändes som om det var ett visst motstånd någonstans i systemet. Bilen flög inte riktigt fram som jag hade hoppats utan den snarare kämpade sig fram med hjälp av lite laddtryck. Men detta kanske är typiskt för USA-bilar med katalysator? Jag tänker om katalysatorn kan ge ett så pass motstånd att bilen känns tung i accelerationen. Jag provkörde en svensksåld orginal 245 Turbo från 1984 och jäklar vilken skillnad! Den svensksålda bilen gick som ett skott jämförelsevis. Hade USA-bilarna med B21FT lägre effekt än de europeiska bilarna med B21ET?
Sedan var det dags för flyttlasset att gå 60 mil norrut. Det var första gången jag körde med en bil på en biltrailer. Till en början var det lite nervöst, men det flöt på bra utan några problem. Hondan klarade av det hela galant. En bra dragbil!
Väl hemma hade jag knappt en veckas fönster med möjlighet för registreringsbesiktning innan bilen skulle ställas undan. Då hade jag inte längre tillgång till Hondan så istället fick min 240 GL/T ställa upp. Det var nog inte helt lagligt, det gick inte snabbt, men det gick och bilen höll. Det var första gången någonsin som jag registreringsbesiktade en bil så det var en spännande upplevelse som jag drog några lärdomar av. I min värld så behövde inte bilen vara varken särskilt fungerande eller komplett, så länge vikt och mått och säkerhetsutrustning m.m. stämde. Men jag levde i helt fel värld, eller så hade jag bara oturen att få en nitisk besiktningsingenjör. Som tur var hade jag i ordningsställt bilen nästan helt och det mesta funkade. Däremot fick jag nedslag på att släpvagnskontakt saknades och att hastighetsmätarvajern inte fungerade; den hade jag råkat ha sönder. Jag trodde att det inte skulle spela någon roll för en regbesiktning utan att bristerna skulle en vanlig kontrollbesiktning ta hand om, men där hade jag fel.
Nu var det full panik eftersom jag bara hade två dagar på mig att åtgärda felen och besikta bilen igen. Efter en halvtimmes funderande utanför besiktningshallen på hur jag skulle lösa detta så gick jag in till besiktningsgubben och frågade om en ny tid, och turen var med mig eftersom det fanns en ledig tid redan nästnästa dag. Då var det bara för mig att ge mig ut på jakt efter delar. Mekonomen i stan hade släpvagnskontakt och hastighetsmätarvajer fanns i en butik 10 mil bort. Det var lite bökigt att byta vajern. Mest eftersom det var proparts (köp inte proparts om det inte är kris) med usel passform, men jag fick dit det till slut. Dock hann jag inte testa om det funkade eftersom det var ont om tid och det var ett jäkla projekt att få upp och ner bilen från biltrailern som den stod på. Det blev bra som tur var eftersom besiktningsingenjören godkände det hela och jag fick ett registreringsnummer. Jisses vad skönt! Det blev två riktigt tidiga mornar, men det var det värt. Hade bilen inte blivit godkänd vid det här tillfället så vet jag inte när jag hade haft möjlighet att regbesikta den igen. Nu står den avställd med en garageförsäkring också vilket känns tryggt.
Min 240 GL/T fick kämpa rejält med ekipaget. Jag var mest orolig för att kopplingen inte skulle hålla då den redan innan var sliten, men den höll! Värst var när släpet skulle backas in på grusplanen där hemma. En tvär 90-gradersböj in på parkeringen från en smal grusväg. Det enda som gällde var att när ekipaget var i rull att inte stanna. Annars sprätte det bara grus och det var bara att börja om. Det gick fort och det blev snabba rattutslag och nosen på dragbilen låg utanför vägen. Efter att ha backat in släpet fler gången än vad jag hade velat så blev jag rätt bra på det till slut. Nu blir det i alla fall ett kopplingsbyte till våren för att vara på den säkra sidan, och för att bilen har förtjänat det.
Efter all körning som det blev upp och ner för biltrailern så samlades det en del små oljepölar på släpet. Det verkade läcka från den bakre vevaxeltätningen (den mot svänghjulet) och det verkade fortfarande läcka lite från oljereturen, men jag är inte helt hundra. Det öser inte ut olja i alla fall så det är bra
Sätena fick lite lädervård igen strax innan bilen ställdes undan för vintern (eller ännu längre tid).
På filmen nedan så har jag filmat när bilen står på tomgång. Det mullrar lite härligt från ändröret, men tomgången är fortfarande lite hög och den dippar ibland. Någon som har en idé vad det kan bero på?
https://youtu.be/PZnmPtlHzmA
